De nordiska och baltiska ländernas unga vetenskapsakademier samlades i Riga den 12–13 maj 2026. Unga Vetenskapsakademien i Finland deltog i evenemanget tillsammans med akademierna i Sverige, Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen.
Årets möte för de baltiska och nordiska unga vetenskapsakademierna arrangerades i Lettlands huvudstad Riga. Evenemanget hölls i Lettlands nationalbibliotek, en stolthet inom den lokala arkitekturen, som blev färdigt 2014 och ritades av den lettiskfödde arkitekten Gunnar Birkerts. Mötet ägde rum på nationalbibliotekets elfte våning.
Utsikten kunde knappast ha varit vackrare, och diskussionerna höll lika hög nivå. Temat för den första dagen var det breda begreppet ”resiliens”. Unga Vetenskapsakademiens Hannah Yoken talade om fredsrörelsen under 1980-talet och dess omfattning i dåtidens kontext. Rörelsen mot kärnvapen var mycket omfattande och bidrog också till verkliga framsteg inom nedrustning. Yoken fokuserade särskilt på anhängarnas roll inom fredsrörelsen och intervjuades även i lokalradio om ämnet. Detta visar att frågan återigen är aktuell och påminner oss om att historien kan ge lärdomar när vi vill göra världen till en bättre plats.
Temat resiliens fortsatte med Laura Bacete Cano från Sverige, som talade om spannmålens resiliens och hur vi kan förbereda oss för biologiska hot kopplade till livsmedelssäkerhet. Litauens representant Andrius Tamošiūnas presenterade frågor kring lokal energisäkerhet, särskilt ur perspektivet energianvändning av avfall. Lettlands Ingus Pērkons behandlade kemiska risker: hur man kan förhålla sig till risker och hur de kan undersökas. Norges Erik Sveberg Dietrichsen talade om människans förmåga att klara av kyla och hur vi kan förebygga köldrelaterade dödsfall på nordliga breddgrader.
Temat för den andra dagen var akademisk frihet. Dagen inleddes dock med den numera traditionella programpunkten, där varje akademi presenterade sin verksamhet och sina viktigaste framgångar inom vetenskapskommunikation, vetenskapspolitik och vetenskapsfostran under den senaste tiden. Unga Vetenskapsakademiens verksamhet under det gångna året presenterades av styrelsemedlemmarna Sampsa Holopainen och Hannah Yoken samt av koordinatorn för vetenskapsfostran, Kim Krappala. Särskilt mycket diskussion väckte Jufo-panelen (på finska) och tjänsten Träffa en forskare, och de verksamhetsformer som har vuxit fram ur tjänsten, såsom tidskriften Mene ja tiedä.
Dagens tema inleddes med en keynote av professor Sanita Osipova. Hon talade om akademisk etik och forskningens integritet. Förutom allmänna principer lyfte hon fram lokala problem. Efter Osipovas anförande diskuterades temat vidare i workshoppar med målet att ge deltagarna verktyg för lokal vetenskapspolitisk påverkan. Därefter presenterade Dagnija Baltiņa från Lettlands nationalbibliotek akademiska frihetens ställning i vår tid. Avslutningsvis ledde Oskars Teikmanis en paneldiskussion om den akademiska frihetens tillstånd. I panelen deltog vetenskapshistorikern Christoffer Basse Eriksen, lingvisten Guro Nore Fløgstad och hållbarhetsforskaren Juan Carlos Rocha Gordo.
Särskilt minnesvärd var Guro Nore Fløgstads reflektion kring hur akademisk frihet ofta förstås på olika sätt inom och utanför forskarsamhället. Inom vetenskapen ses frihet ofta, i linje med Isaiah Berlins dikotomi, som positiv frihet – det vill säga tillgång till resurser för forskning, såsom verktyg, infrastruktur och avlönad personal. Forskares främsta oro i dag gäller avbrott i långsiktig forskning och kompetensutveckling, och därmed förlust av mänskligt kapital.
Utanför vetenskapen uppfattas akademisk frihet däremot intuitivt som negativ frihet – friheten att bedriva forskning utan fysiska begränsningar, yttre hot såsom censur eller bestraffningar, eller krav på att forskningen ska vara politiskt styrd åt något håll. Denna semantiska uppdelning syns också tydligt i den offentliga vetenskapspolitiska debatten i Finland, där olika debattörer inte alltid förstår, eller vill förstå, vad den andra parten egentligen menar.
